VILKEN SORTS ANEMI?
 

Vi utgår från situationen att en patient utvecklat en anemi som kan bli föremål för erytropoietinbehandling (Epo-behandling).

Det första steget är alltid att klassificera anemin. Förutom en fullgod anamnes karaktäriseras anemin med hjälp av Hb, MCV, retikulocyter, S-ferritin och transferrinmättnad (Tsat). Retikulocytvärdet används för att se om benmärgen kan svara på anemin med ökad blodnybildning. S-ferritin visar vilka järnförråd som finns, och Tsat visar om befintligt järn är tillgängligt för erytropoesen.
 

• En makrocytär anemi (MCV högt) utreds med frågeställningarna: B12-brist, folatbrist, cytostatikabehandling, alkoholmissbruk.
   

• En normocytär anemi är oftast en s k sekundäranemi, men kan också vara en tidig järnbristanemi eller i sällsynta fall en anemi med kombinerad brist på järn och folat eller B12. Det kan också röra sig om en funktionell järnbrist (se nedan).
   

• Vid mikrocytär anemi (MCV lågt) finns egentligen bara två möjligheter. Antingen har patienten ett fel i globinbildningen som vid thalassemi eller också är det järnet som begränsar erytrocytens storlekstillväxt.